Ossy - hundtjyven

Det var ett stort pådrag den dagen vi tog folkabussen och åkte från Danmark. Jag förstod inte riktigt vad det var frågan om, men jag tänkte att det kanske var bäst att hänga med. Matte och husse packade in sina grejer och sedan hämtade de mig och min syrra. Jag hade åkt bil förr, men nu verkade det som nåt helt annat skulle hända. Vi började med att åka bil och båt upp till Oslo. När vi kom dit åkte vi bara omkring å letade å letade. Jag och syrran fattade ingenting, men efter ett tag förstod vi att det var någonting som var suspekt. Det verkade som det var tänkt att syrran skulle stanna där. Som tur var drog vi ifrån Norge och syrran var fortfarande med!

 Efter ett tag kom vi fram till ett annat ställe vi skulle stanna på. Det var i Sverige, i Stockholm. Det var då jag träffade Matte-Johanna för första gången. Jag var ytterst skeptisk det första dygnet, men sedan när de andra hade åkt hem, började jag förstå att det var där jag skulle bo. Det kändes jättekonstigt...så långt bort ifrån alla andra. Jag var liten och rädd för allt. Johanna försökte få behålla min syrra också i ersättning mot pengar, men det gick inte. Det tyckte jag var tråkigt. Jag hade gärna haft kvar syrran och jag är säker på att matte hade velat det också.

Första dagarna var lite läskiga. När jag hade varit i Sverige i två dagar kom en stor svart hund, Rocky, fram emot mig. Han verkade inte arg, men jag blev rädd iaf och drog mig ur kopplet och sprang å sprang. Jag är glad att matte är riktigt snabb på att springa hon med så att hon han ikapp mig och kunde trösta mig. Såhär i efterhand vet jag att Rocky var en snäll hund. R.I.P my friend. Fast det tog ett tag innan jag vågade lita på honom, men när jag väl gjorde det blev vi kompisar och delade korg och allt. Han är nog bland de snällaste stora hundarna jag träffat. Fast den absolut snällaste av stora hundar jag träffat är Jaz. Han visste precis hur han skulle möte mig :) Han lärde mig att Rocky var inget undantag, det finns fler stora hundar som är snälla. Tyvärr finns inte han heller bland oss längre :( Jag bodde inte i Stockholm speciellt länge denna gång. Matte flyttade till Västerås, så vi veckopendlade bara till Stockholm. Jag trivdes i Västerås. Där fick jag många goda vänner :) Både människor och hundar.

Idag kom matte hem med ett stort flin på läpparna. Efter att ha gett mig mat och sådana saker sa hon åt mig att följa med henne. Oftast när hon säger så brukar det vara att jag ska leta godis, men den här gången var det inte det. Helt plötsligt slängde hon fram sin gamla telefon på golvet och sa glatt: -Vache god! (ja, hon lät så) Sedan såg hon jätteglad ut. Jag tänkte att jag kan ju inte direkt göra henne ledsen.....så jag drog på ett litet leende. Hon trippade glatt ut ur rummet och lämnade mig med min nya så kallade dator! Nog vet jag att det är en windows mobil, meeen jag tror att hon ibland glömmer bort att jag är en hund... Titta på bilden, ser det lätt ut att skriva på den? Ja, om man är hund alltså!

Jag var absolut inte stor när jag föddes. De andra kändes mycket större än mig. Speciellt de där andra hundarna som bodde på min kennel. Riktigt läskiga typer. Jag försökte att inte göra så mycket väsen av mig. Men på natten då alla sov, då var jag och min kära syster på upptäcksfärd :) Det var så skönt att slippa de andra stojiga typerna! Vi lyckades till och med hitta mat som ingen annan hade hittat. Jag hade ett annat namn på kenneln också, de kallade mig Rhino. Ni kan ju bara tänka er hur det lät på danska..... Här är en bild på mig och min syrra. Jaaa, jag vet!! Det ser ut som jag har två huvuden bara, men hon är en del av mig :)

Jag föddes i Bredebro i Danmark för en massa år sedan. Jag börjar bli riktigt gammal nu. Det sägs att jag snart är äldst i familjen. Jag ser fram emot det, för då hade jag tänkt börja bestämma lite. Nåja, jag föddes alltså i Danmark och jag förstod ingenting av vad de sa där! De hade ett sådant märkligt uttal på alla ord. Fast Danmark är bra, för de äter mycket korv där. Å ofta tappar de ned korvbitar på golvet också.

Jag har försökt roffa åt mig datorn nu några dagar, men aldrig lyckats. Matte sitter alltid framför datorn, eller så lägger hon den på konstiga platser som jag inte kommer åt. Jag trodde att jag skulle lyckas igår då jag hittade datorn i soffan. Jag tänkte att det var bäst att lägga sig på den, nu när jag hade chansen. Så jag hoppade upp i soffan i la mig tätt intill datorn. Den var varm och mysig. Riktigt trevlig sak, den där datorn :) Men vad hände då?? Jo, den började frusta å låta konstigt. Den liksom fräste åt mig. Jag blev lite irriterad å gick därifrån. Men idag fick jag äntligen möjlighet igen!! Matte satt och surfade, men så kom det lite folk och hälsade på, så då tog jag chansen :) Jag får se hur mycket jag hinner med idag innan de åker hem. Jag tänkte började med att berätta om vem jag är å sådär, så ni har en chans att hänga med i mitt liv. Jag ska bara leta reda på lite bilder, så jag har något att utgå ifrån :)

Appropå det här med datorer, för några veckor sedan satt Matte med två bärbara datorer i knät. Jag tänkt -kanon, äntligen har hon förstått att jag behöver en egen dator!!. Men vad händer då, jo hon tar med sig den och ger bort den till Gun. Tala om att jag blev besviken :( I och för sig var det en rätt stor dator, jag skulle vilja ha en liten som jag kan ha med mig var jag än går. Jag ska önska mig en sådan i födelsedagspresent.